I en predikan över Andra Korintierbrevet 8:9 – ”Ni känner ju vår Herre Jesu Kristi nåd. Han var rik men blev fattig för er skull, för att ni genom hans fattigdom skulle bli rika” – sade predikanternas prins, Charles H. Spurgeon, följande om änglarnas reaktion på kungörelsen om att den andra personen i Treenigheten, Sonen, hade för avsikt att ikläda sig mänsklig gestalt.
”Herren Jesus Kristus var alltså rik. Det tror vi alla, även om ingen av oss kan sätta ord på det fullt ut. O, vilken förundran bland änglarna, när de först informerades om att Jesus Kristus, Ljuset och Majestätets Furste, hade för avsikt att ikläda sig lera, bli ett spädbarn, leva och dö! Vi vet inte hur det först meddelades till änglarna, men när ryktet började spridas bland de heliga skarorna, kan du föreställa dig deras häpnad. Va! Var det sant att han, vars krona var smyckad med stjärnor, skulle lägga den kronan åt sidan? Va! Var det möjligt att han, som bar universums purpurmantel över sina axlar, skulle bli en människa klädd i en bonddräkt? Kunde det vara sant att han som var evig och odödlig en dag skulle spikas upp på ett kors? O, hur deras förundran växte! De längtade att få blicka in i det. Och när han steg ned från höjden, följde de honom, för Jesus var ’sedd av änglar’ – och på ett särskilt sätt, för de betraktade honom med hänförd förvåning och undrade vad allt detta kunde betyda. ’Han blev fattig för vår skull.’ Ser du honom, som på den dagen då himlen förmörkades, lade av sig sin majestät? O, kan du föreställa dig hur änglarnas förundran växte när det faktiskt hände – när de såg tiaran tas av, när de såg honom lösa sitt bälte av stjärnor och lägga undan sina gyllene sandaler? Kan du förstå det ögonblicket när han sa till dem: ’Jag föraktar inte jungfruns sköte; jag går ned till jorden för att bli människa.’ Kan du föreställa dig dem när de bestämde sig för att följa honom! Ja, de följde honom så nära som världen tillät dem. Och när de kom till jorden började de sjunga: ’Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag.’ De vägrade lämna innan de hade gjort herdarna förundrade och himlen hängt upp nya stjärnor till den nyfödde Kungens ära. Och nu, ni änglar, förundras! För den Oändlige har blivit ett spädbarn; han, på vars axlar universum vilar, vilar nu vid sin moders bröst; han som skapade allt och bär upp skapelsens pelare, är nu så svag att han måste bäras av en kvinna!”
Vem vet, kanske sjöng änglarna i samband med att nyheten släpptes i himlen:
”Om världen ännu större var,
av guld och pärlor klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt Dig allen!”
Oavsett om de gjorde det eller inte kvarstår faktum: om nu de utvalda änglarna förundrades så över att han som är A och O, den förste och den siste, begynnelsen och änden, ”tog en tjänares gestalt och blev människan lik” (Fil 2:7), då är detta verkligen förundransvärt. Att den Oskapade skulle stiga ned till sin skapelse, den Suveräne bli ett spädbarn, den Odödlige dödlig – det är svårt för våra begränsade förstånd att greppa denna sanning. Likväl är det en sanning. Den sannaste sanningen av alla sanningar. Och varför? Varför blev Gud människa? Varför inkarnerades den evige Sonen? Svaret tapetserar Nya testamentet: ”Kristus Jesus kom till världen för att frälsa syndare” (1 Tim 1:15). Och: ”Guds Son har uppenbarats för att göra slut på djävulens gärningar” (1 Joh 3:8). Eller: ”Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder” (Matt 1:21). För att inte tala om: ”Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mar 10:45). Och inte att förglömma: ”Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa det som var förlorat” (Luk 19:10). Och dessutom: ”Jag har kommit för att de ska ha liv, och liv i överflöd” (Joh 10:10). Samt: ”Jag har kommit till världen som ett ljus, för att ingen som tror på mig ska bli kvar i mörkret” (Joh 12:46). Och igen: ”När nu barnen hade fått del av kött och blod tog han själv på liknande sätt del av detta, för att genom sin död göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv” (Heb 2:14–15). Och ytterligare igen: ”Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden” (Heb 9:26). Eller som Galaterbrevet 4:4–5 uttrycker det: ”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen, för att friköpa dem som stod under lagen så att vi skulle få söners rätt.” Sonen uppenbarades i köttet för att ge oss söners rätt, när allt vi hade rätt till var evig fördömelse. För att ge oss liv i överflöd i utbyte mot den död vi förtjänar. För att krossa den urgamla ormens huvud och befria oss från drakens klor. Detta var orsaken till den himmelska kungörelsen till änglarnas förvåning. Detta var orsaken till att han löste sitt bälte av stjärnor och lade undan sina gyllene sandaler. Syndares frälsning.
Därför hyllar vi vår Frälsarkung med de heliga änglarna denna advent – och varje till dess han kommer åter – och ropar förväntansfullt: Hell dig, du Betlehems gossebarn! Hell dig, du inkarnerade Konung från de eviga salarna! Hell dig, du sann Gud av sann Gud! Ja, ”välkommen var, o Herre kär, vår gäst Du vorden är”.
Nima Motallebzadeh,
Föreståndare, Jönköpings Baptistförsamling Berea