Introduktion
Vi tror att församlingens enhet bäst främjas, inte genom att finna minsta gemensamma läromässiga nämnare runt vilken vi kan samlas, utan genom att upphöja värdet av biblisk sanning. Detta ger oss också en möjlighet att visa världen hur kristna kan älska varandra över gränser, snarare än att flytta eller sudda ut gränserna. Alla som önskar bli medlemmar i församlingen behöver underordna sig församlingens trosbekännelse.
*Denna bekännelse skrevs och reviderades av Nima Motallebzadeh och Peter Jarlsheim och antogs sedan av Jönköpings Baptistförsamling Berea i samband med församlingens konstituerande församlingsmöte den 21 september 2024.
Vi tror att den treenige Guden har uppenbarat sig i de heliga Skrifterna. Under namnet ”helig Skrift” eller ”Guds Ord” ingår samtliga böcker i Gamla och Nya testamentet, nämligen de fem Moseböckerna, Josua, Domarboken, Rut, Första och Andra Samuelsboken, Första och Andra Kungaboken, Första och Andra Krönikeboken, Esra, Nehemja, Ester, Job, Psaltaren, Ordspråksboken, Predikaren, Höga Visan, Jesaja, Jeremia, Klagovisorna, Hesekiel, Daniel, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja och Malaki samt de fyra evangelierna enligt Matteus, Markus, Lukas och Johannes, Apostlagärningarna, Romarbrevet, Första och Andra Korintierbrevet, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Filipperbrevet, Kolosserbrevet, Första och Andra Tessalonikerbrevet, Första och Andra Timoteusbrevet, Titusbrevet, Filemonbrevet, Hebreerbrevet, Jakobsbrevet, Första och Andra Petrusbrevet, Första, Andra och Tredje Johannesbrevet, Judasbrevet och Uppenbarelseboken. De böcker som brukar kallas för Apokryferna tillhör inte Skriftens kanon och utgör således ingen högre auktoritet för Kristi kyrka än andra mänskliga skrifter.
Vi tror att samtliga dessa böcker i sin helhet är utandade av Gud och nedtecknade av människor ledda av den Helige Ande. Guds Ord är felfritt i allt som det påstår, tillräckligt utan att behöva kompletteras, klart i sitt huvudbudskap om frälsningen och det kristna livet samt nödvändigt för att människan ska kunna lära känna Gud till frälsning, då Guds självuppenbarelse i skapelsen är tillräcklig endast för att människan ska stå utan ursäkt för sin synd och därmed fördömd. Vidare är Skrifterna självverifierande – de bevisar sig vara Guds Ord när Guds Ande genom texten vittnar om deras sanning i det nya hjärtat.
Vi tror att Skriften i egenskap av Guds Ord utgör den yttersta auktoriteten för församlingens lära och liv. Varken människostadgar, kyrkliga traditioner, personliga upplevelser eller förnuftbaserade resonemang grundade på världslig visdom kan omkullkasta Skriftens auktoritet. Samtliga traditioner, tilltal, andliga erfarenheter och filosofiska resonemang måste prövas mot Skriften innan de kan omfamnas som sanna. I egenskap av Guds Ord gör Skrifterna anspråk på vår fullständiga lydnad på livets alla områden. Vidare tror vi att den bästa uttolkaren av Skriften är Skriften själv.
Vi tror att det endast finns en levande och sann Gud, evigt existerande i tre jämlika personer, nämligen Fadern, Sonen och den Helige Ande. Den treenige Guden är alltigenom ärorik, trefalt helig, suverän över alla skeenden, oföränderlig, allgod, allsmäktig, allvis och allestädes närvarande. Han ensam är ursprunget till all sanning och verklig skönhet. Guds yttersta syfte med skapelsen och historien är att uppenbara och sprida sin eviga och mångfaldiga härlighet, till njutning och lovsång hos det folk som är uppkallat efter hans namn. Gud har inga behov utanför sig själv och är helt oberoende av sin skapelse, medan allt och alla utanför honom är helt beroende av honom.
Vi tror att den första personen i gudomen är Gud Fadern som inte är av någon, varken född eller utgående. Fadern är orsaken och ursprunget till allting skapat, både synligt och osynligt, och har fastställt bestämda tider och gränser inom vilka alla människor ska bo. I honom lever, rör sig och är alla varelser till och åt dem alla ger han liv och anda och allt. Fadern gör gott, ger regn och skördetider från himlen samt mättar människor med mat och glädje i hjärtat. I egenskap av hela skapelsens Fader låter han sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga. Samtidigt är han på ett särskilt och personligt sätt Fader till alla de som han har gett till sin enfödde Son och i honom adopterat. Vi förnekar att detta senare faderskap utsträcker sig till hela mänskligheten.
Vi tror att den andra personen i gudomen är Gud Sonen, Herren Jesus Kristus, som är evigt född och älskad av Fadern. Genom honom blev allt synligt och osynligt till och han är insatt som arvinge till allt. När tiden var inne blev Sonen sänd av Fadern till världen för att frälsa sitt folk från deras synder. Han blev avlad genom den Helige Ande och föddes av jungfrun Maria. Den inkarnerade Sonen förenar i sin person sann gudom med sann mandom för evigt. Som Guds syndfria Lamm höll han den gudomliga lagen till fullo, bar i sin kropp Guds fördömelse över synden, dog, begravdes och uppstod sedan från de döda på tredje dagen. Sedan han befallt sina lärjungar att i hans namn förkunna omvändelse och syndernas förlåtelse för alla folk, har han stigit upp till Faderns högra sida och utför därifrån sin översteprästerliga förbönstjänst för sitt folk. Vid tidens slut ska han komma tillbaka till jorden för att hålla dom. Förutom gudamänniskan Kristus finns ingen medlare mellan Gud och människor och inget annat namn genom vilket människor kan bli frälsta.
Vi tror att den tredje personen i gudomen är Gud den Helige Ande som utgår från Fadern och Sonen. Anden pånyttföder Guds utvalda, uppenbarar Kristus för dem, överbevisar dem om synd och leder dem in i sanningen. Vidare uppfyller, helgar, förseglar och vägleder han dem. Han tar sin boning i varje kristen och bekläder Guds församling med kraft att vittna om Kristus för världen. Vidare förser han församlingen med en mångfald av nådegåvor att brukas i enlighet med bibliska föreskrifter för att kroppen ska byggas upp till den treenige Gudens ära. Vi förnekar att den Helige Ande, till skillnad från Fadern och Sonen, är en opersonlig kraft eftersom detta vore oförenligt med Skriftens vittnesbörd om honom.
Vi tror att Gud upprätthåller, leder, ordnar och styr alla varelser och ting, från det minsta till det största, genom sin försyn och till de ändamål för vilka de har skapats. Detta gör han i enlighet med sin fria och oföränderliga viljas rådslut, till pris och ära för hans visdom, makt, rättvisa, godhet och barmhärtighet. I vanliga fall använder Gud sig av medel i sin försyn men han är fri att verka oberoende av sådana närhelst han behagar, så att han – ur ett mänskligt perspektiv – agerar mirakulöst. Ingenting, varken gott eller ont, äger rum utanför Guds suveräna försyn, varför det aldrig bör sägas att Gud inte hade någonting med en särskild händelse att göra. Detta gör inte Gud till syndens upphovsman, vilket vore en omöjlighet då den helige och rättfärdige Guden varken kan skapa eller godta synd. Inte heller gör Guds förutbestämmelse och försyn våld på varelsernas vilja eller fråntar sekundärorsakerna deras frihet eller möjligheter, utan snarare fastställs dessa. Denna lära om Guds försyn utgör en särskild tröst för Guds barn som har mottagit löftet att Gud samverkar alla omständigheter till deras bästa.
Vi tror att de första människorna i historien, Adam och Eva, skapades till Guds avbild, oskyldiga, förnuftiga och med odödliga själar, för att åtnjuta gemenskapen med Gud, förvalta hans skapelse och fylla den med kunskapen om honom. De hade Guds lag nedskriven i sina hjärtan samt förmågan att uppfylla den, men också förmågan att bryta mot den då deras vilja var obunden. Mannen och kvinnan skapades som jämlikar i värde med distinkta roller. Vidare tror vi att Gud har begåvat människan med kreativ förmåga för att hon i allt ska ära sin Skapare. Även efter syndafallet förblir varje människa Guds avbild med ett okränkbart värde, varför barn, ända från befruktningen, är en gåva från Herren att tas emot med tacksamhet och glädje.
Vi tror att människan genom Satans list begick synd och avföll från Gud varpå gudsavbilden i henne förvanskades. Genom hennes överträdelse trädde döden, både den andliga och den kroppsliga, in i världen. Då nu alla människor har framsprungit ur Adams säd, har de likaså blivit delaktiga i samma fallna och fördärvade natur, så att de, avlade och födda i synd, är vredens barn. De är helt oförmögna och obenägna att behaga Gud, men förmögna och benägna till all sorts gudlöshet. Varken förnuftet, begären, viljan eller någon annan del av människan har skonats från syndens dödliga gift. Då nu detta är hela mänsklighetens tillstånd står hela världen skyldig inför Gud och är på väg mot evig fördömelse.
Vi tror att Gud, som är helig och rättfärdig, på inget annat sätt kunde återlösa människan från de fruktansvärda följderna av hennes fall, än genom en fullgod gottgörelse av sina krav på rättfärdighet. Därför har den treenige Guden från evighet bestämt att Gud Sonen skulle ta mandom för att ge sitt liv som ett offer för sitt folks synder. Sonen bevisade sig i gärning, dels i sin lydnad när han för sitt folk uppfyllde hela den gudomliga lagen, dels i sitt lidande när han överlämnade sig till att offras för dem. På korset blev Kristus en förbannelse i sitt folks ställe då han bar Guds vrede, deras synders straff. I hans död blidkades Guds vrede, sonades deras syndaskuld och bevisades Guds nåderika kärlek. När Kristus hade fulländat detta verk, uppstod han kroppsligen och segerrik på tredje dagen eftersom det var omöjligt för döden att behålla honom, blev sedd av många ögonvittnen och for upp till himlen, varifrån han sände sin församling den Helige Ande. Vi tror att Kristi fullbordade verk är den enda grunden för de heligas rättfärdiggörelse – det är Kristi egen rättfärdighet som tillräknas dem – och befrielse från syndens, Satans och dödens makt, allt till Guds eviga ära.
Vi tror att Herren Jesus har befallt sin församling att förkunna detta evangelium för alla folk. I enlighet med sin nådefulla vilja uppfyller Gud evangeliets löften om syndernas förlåtelse och evigt liv i samband med att syndare hör och tar till sig evangeliebudskapet genom att Anden frambringar liv, tro och omvändelse i deras hjärtan. Vidare tror vi att det är varje församlings och lärjunges plikt att utifrån sina förutsättningar och medel sprida Kristi evangelium och leva på ett sådant sätt att evangeliet gestaltas genom dem.
Vi tror att Gud genom historien har relaterat till människor genom olika förbund. Efter att Adam brutit det förbund som Herren slutit med honom, och därmed ådragit sig och alla sina efterkommande lagens förbannelse, behagade det Herren att instifta ett nytt förbund i vilket han erbjuder syndare liv och frälsning genom den siste Adam, Jesus Kristus. Detta förbund är inte detsamma som det Herren slöt med det jordiska Israel vid Sinai, också kallat det gamla förbundet. Evangeliet om det nya förbundet uppenbarades genom löften, typer och skuggbilder, först för Adam och sedan stegvis fram till dess instiftande och fulla avslöjande i Nya testamentet. Det nya förbundet utgör den enda grunden för all frälsande nåd som i alla tider har tillskänkts den fallne Adams efterkommande och dess medlemmar inkluderar alla – och endast – pånyttfödda och förlåtna människor från varje folkslag. I Kristus utgör de tillsammans Abrahams andliga barn, nämligen Guds Israel.
Vi tror att den gudomliga lagens ändamål är att utgöra: 1) en tygel att hindra de ogudaktiga från att utöva sina hjärtans alla onda avsikter, 2) en fostrare som för syndare till Kristus genom att visa dem Guds rättvisa krav och vrede över synden, deras egen oförmåga att uppfylla dessa krav och därigenom deras behov av nåd och syndernas förlåtelse, 3) en regel för de troendes liv att efterföljas enligt Nya testamentets undervisning – samt att lagen i och för dessa bruk bör inskärpas hos alla.
Vi tror att hela det gudomliga frälsningsverket är ett verk av suverän nåd. Från utkorelsen före världens skapelse till det kroppsliga förhärligandet i samband med Kristi återkomst, är hela frälsningen Guds eget verk och ingenting människan förtjänar genom egna meriter.
A) Utkorelse
Vi tror att Fadern, innan världens grund blev lagd, i Kristus har utvalt till salighet och barnaskap alla de som genom hans nåd blir frälsta. Detta beror inte på att han i förväg såg någonting beundransvärt hos dem, utan på hans egen vilja och kärleksfulla barmhärtighet. Denna utkorelse utgör grunden för de heligas kallelse, pånyttfödelse, tro och omvändelse, rättfärdiggörelse, adoption, helgelse, uthållighet och slutliga förhärligande.
B) Verksam kallelse och pånyttfödelse
Vi tror att den verksamma kallelsen kallas så eftersom den inte endast består av en inbjudan till Kristus, utan av en verklig övergång från mörkrets välde till Sonens rike, från Satans makt till Gud. Denna inbjudan åstadkommer vad den efterfrågar, nämligen syndarens pånyttfödelse. Den nya födelsen är ett övernaturligt verk vari den andligt döda människan väcks till liv och mottar en helig benägenhet i förståndet, begären och viljan, ja, hela sin varelse, och blir en ny skapelse i Kristus samt den Helige Andes tempel. Anden verkar genom den gudomliga sanningen när han föder syndare på nytt. Resultatet av denna pånyttfödelse är vår frivilliga lydnad av evangeliet och den leder med nödvändighet till progressiv helgelse, nämligen kultivering av Andens frukt, uthållighet samt goda gärningar.
Vi tror att Gud befaller alla människor att omvända sig från sitt avguderi och tro på Kristus som ensam Herre och Frälsare. Den frälsande tron består av grundläggande kunskap om evangeliet, försanthållande av och förtröstan på det. Omvändelse består av sinnesändring och praktiskt avståndstagande från det tidigare livet som karaktäriserades av synd. Både tron och omvändelsen är gåvor som Gud suveränt skänker, men detta utesluter inte människors ansvar att omvända sig och tro. Vi förnekar att tro och omvändelse går att separera från varandra så att det skulle vara möjligt att ha Kristus som Frälsare men inte Herre. Där frälsande tro utövas kommer även sann omvändelse äga rum och där sann omvändelse äger rum kommer frälsande tro utövas.
Vi tror att Gud av fri nåd rättfärdigförklarar alla som han kallar, inte genom att ingjuta rättfärdighet i dem, utan genom att förlåta deras synder och räkna dem som rättfärdiga. Detta gör han inte på grund av någonting hos dem, utan endast för Kristi skull. Gud tillräknar dem Kristi lydnad av hela den gudomliga lagen och Kristi lydnad i dennes strafflidande död som deras hela och enda rättfärdighet vilken tas emot genom tron. Kristi ställföreträdande korsgärning och uppståndelse är således den enda grunden för syndare i alla tider att bli frikända, förlåtna och rättfärdigförklarade av och inför Gud. Tron som tar emot och vilar mot Kristus och hans rättfärdighet är det enda instrumentet genom vilket dessa gåvor tas emot.
Vi tror att alla som genom Guds nåd tar emot Kristus till rättfärdighet också får rätten att bli Guds barn och Kristi medarvingar. De hör nu till Guds familj och åtnjuter därför sådana friheter och förmåner som att vara uppkallade efter hans namn, ha tagit emot barnaskapets Ande, ha tillgång till nådens tron i frimodighet, kunna ropa ”Abba! Far!”, ha Faderns medlidande, beskydd, försorg, och faderliga disciplinering. De förkastas dock aldrig eftersom de har förseglats för befrielsens dag och ärvt löftena om en evig frälsning.
Vi tror att ingen kan se Herren utan den helgelse som är den garanterade följden av den nya födelsen. Då syndens herravälde i det pånyttfödda hjärtat har brutits, kommer den kristne genom Andens oavbrutna inflytande att arbeta på sin frälsning med fruktan och bävan, använda sin flit att döda synden som ännu alltid åtföljer henne samt bära fram sin själ och kropp till ett levande och välbehagligt offer, genom vilket Gud blir förhärligad. Så förvandlar Anden kontinuerligt de som tillhör Kristus till dennes likhet, från härlighet till härlighet. Denna livslånga process omfattar den kristnes förstånd, begär, vilja, känslor, samvete och hela person. Guds främsta redskap till sina barns helgelse är hans verksamma Ord, bönen, de heligas gemenskap samt prövningar och lidanden som i hans visa och goda försyn drabbar dem.
Vi tror att de som Gud Fadern har gett till sin Son, helgat genom sin Ande och tilldelat de utvaldas dyrbara tro, varken helt eller slutgiltigt kan falla från nådens tillstånd, utan helt säkert kommer hålla ut ända till slutet och bli evigt frälsta. Genom sin nådefulla försyn bevarar Gud sina barn och ger dem all tro, omvändelse, kärlek och helighet de behöver till dess de har nått Kristi härlighet och odödlighet. Även om deras förvissning om Guds ljus och kärlek genom otro och Satans frestelser fördunklas för en tid, är likväl Gud densamme och de kommer bevaras till denna frälsning genom Guds makt. Vi förnekar att de som slutgiltigt har avfallit från tron någonsin ägde den äkta tro som är frukten av den nya födelsen.
Vi tror att slutmålet med Guds frälsningsverk är det förhärligande som alla Guds barn kommer att erfara. Detta förhärligande är tvådelat och består dels av själens fullkomning, dels av kroppens. Den kristnes själ fullkomnas när hon dör och själen återvänder till Gud för att där tas emot i paradiset och vara med Kristus i väntan på kroppens förlossning. Kroppen ska Kristus låta uppstå i härlighet – lik sin egen uppståndelsekropp – i samband med sin ärorika återkomst. Guds barn ska då vara helt heliga och syndfria och – till skillnad från deras tillstånd i Eden – inte längre vara kapabla till synd. I detta tillstånd ska de förhärligade sedan bo hos Gud på den nya jorden för evigt.
Vi tror att den universella kyrkan är en levande och andlig kropp bestående av de utvaldas fulltaliga skara, där Kristus är huvudet. Vi tror att varje lokal församling är en oberoende gemenskap, fristående i förhållande till alla andra kristna församlingar och erkänner endast Kristus som sitt överhuvud.
A) Medlemskap och styrelseskick
Vi tror att den lokala församlingens medlemmar är bekännande och döpta kristna som har överenskommit med varandra att söka hålla allt vad Herren har befallt dem. Dessa bevisar sin pånyttfödelse genom att avlägga den goda bekännelsen och vandra i lydnad. I enlighet med Nya testamentets undervisning vandrar de villigt med varandra i självförnekelse och ömsesidig underordning. Medlemskapet i församlingen innebär regelbundet deltagande i församlingens sammankomster samt bidragande till dess liv och verksamhet. Vidare tror vi att Kristus har bemyndigat och utrustat varje sann församling att i enlighet med nytestamentliga föreskrifter bruka himmelrikets nycklar i intagning och, vid behov, uteslutning av medlemmar. Församlingens medlemmar utgör således – under Herren Jesus – tillsammans det högsta beslutande organet i församlingen.
Vi tror att lämpliga, begåvade och av Herren kallade män ska väljas och avskiljas till en pastors eller äldstes tjänst i enlighet med Nya testamentets principer. På samma sätt kallas och avskiljs lämpliga och begåvade män och kvinnor till diakoner, vilkas uppgift är att assistera de äldste i praktiska uppgifter som rör församlingens liv och tjänst. Vi tror att Skriften befaller församlingen att underordna sig de herdar eller äldste de har valt och visa dem all tillbörlig respekt på grund av deras oupphörliga arbete i församlingens tjänst genom bön, undervisning och själavård för fårens själars verkliga bästa. Därför åligger det församlingen att efter sina förutsättningar förse en eller flera äldste ett anständigt underhåll så att han helhjärtat kan ägna sig åt sin andliga uppgift, försörja sin familj och föregå med exempel i kristen generositet och gästfrihet, utan att behöva bekymra sig för sitt jordiska leverne. Så har också Herren befallt, att den som predikar evangeliet ska leva av evangeliet.
C) Herrens dag
Vi tror att den första veckodagen, söndagen, är Herrens dag på vilken Herren Jesus uppstod från de döda och visade sig för apostlarna. Herrens dag är således en kristen inrättning då församlingen regelbundet samlas för att tillsammans tillbe den treenige Guden genom lovsång, bön, firandet av Herrens måltid och förkunnelsen av hans Ord till helgelse och uppmuntran för hela kroppen. Därför ålägger Nya testamentet den troende att inte försumma de gemensamma sammankomsterna, utan prioritera dessa.
Vi tror att Kristi församlingar, när Gud ger tillfälle till detta, bör mötas i sådana associationer och nätverk som kommer att främja Guds rike. Dessa nätverk äger ingen auktoritet över den lokala församlingen, utan har en rådgivande och understödjande funktion. Samarbetet med likasinnade församlingar är önskvärt för att främja Andens enhet och avancera kyrkans uppdrag i världen. Ett sådant samarbete är dock inte ett självändamål, men bör ske utifrån bibliska kriterier och utan att involvera brott mot samvetet eller kompromisser av evangeliet och lydnaden till Guds Ord.
B) Herrens måltid
Vi tror att Herren Jesus instiftade sin måltid den natt då han blev förrådd, med syftet att den ska firas i hans församlingar till åminnelse av hans fullbordade försoningsverk, till dess han kommer åter. Vidare, för att gestalta och förkunna Kristi offerdöd, bekräfta hans återlöstas del i honom och varandra samt skänka dem andlig tillväxt. Vi förnekar att måltidens element, brödet och vinstockens frukt, förvandlas till Herrens kött och blod i samband med måltiden – vilket inte endast är främmande för Skriften, men även går emot sunt förnuft –, men bekräftar riktigheten i att benämna dessa så eftersom det är vad de representerar. Firandet av Herrens måltid bör föregås av andlig självrannsakan.
A) Äktenskapets natur och syften
Vi tror att äktenskapet är en av Gud instiftad förening mellan en man och en kvinna, i vilken de överlåter sig åt en livslång förbundsrelation med varandra. Äktenskapet är Guds unika gåva till mänskligheten som uppenbarar föreningen mellan Kristus och hans församling, förser mannen och kvinnan med ett ramverk för intimt kamratskap, ger utrymme för sexuellt umgänge välsignat av Gud och i enlighet med Skriftens normer samt utgör ett medel för mänsklighetens fortplantning och samhällets välstånd.
B) Den äktenskapliga relationen
Vi tror att mannen och kvinnan har lika värde inför Gud eftersom de båda har skapats till hans avbild och att Gud har tilldelat dem kompletterande roller i äktenskapet. Mannen är satt att leda sin familj och kvinnan att stötta och hjälpa sin man. Förebilden för mannens självuppoffrande kärlek och kvinnans villiga underordning är förhållandet mellan Kristus och hans brud, församlingen. Vi tror att denna ordning, med mannen som sin hustrus huvud, är en gudomlig ordning som för med sig välsignelse, uppbyggelse och glädje för dem båda.
C) Äktenskap och efterföljelse
Vi tror att Skriften tillåter en kristen att ingå äktenskap endast i Herren, det vill säga med en annan kristen. Under särskilda omständigheter tillåter Skriften skilsmässa och omgifte. Sådana fall regleras av Nya testamentets föreskrifter. Vi tror att Gud i sin nåd kallar vissa individer till att utgöra undantag från äktenskapets norm och i stället leva i välsignat celibat för Guds rikes skull. Vi förnekar att alternativa synsätt på sexualitet och äktenskapets natur, än det som återfinns i Skriften – och som den kristna kyrkan i alla tider har förkunnat – är förenliga med den kristna efterföljelsen. En livsstil präglad av utomäktenskapliga sexuella relationer, polyamori, homosexualitet, transsexualism och andra sexuella avvikelser är syndig inför Gud och oförenliga med den trons lydnad som Jesu Kristi evangelium gör anspråk på.
A) Religionsfrihet och civil lydnad
Vi tror att kyrkan och staten bör hållas separerade. Staten är skyldig varje församling beskydd och frihet i dess strävan att genom fredliga medel uppnå sina andliga mål. Inget samfund bör favoriseras framför andra och ingen individ hindras från att dyrka sin gud i enlighet med sitt hjärtas övertygelse. Vidare tror vi att den statliga regeringen är insatt av Gud för samhällets välstånd och att den har i uppgift att upprätthålla lag och ordning, vilket inbegriper att straffa det onda. Därför är det varje kristens skyldighet att lojalt lyda staten i allt, så länge denna lydnad inte strider mot Guds Ord.
Vi tror att Gud ensam är Herre över samvetet och att han har befriat det från mänskliga läror och regler som på något sätt strider mot hans Ord eller inte finns däri. Tillit till, eller lydnad av, sådana läror och regler är därför ett förräderi av den kristnes sanna frihet. Att kräva implicit tro eller blind lydnad av sådana är att våldföra sig på den kristnes samvete. Vi bekräftar riktigheten att i enlighet med evangelisk syskonkärlek avstå från kristna friheter när utnyttjandet av sådana leder till fall för syskon med svagare samvete. Vi förnekar att kristen samvetsfrihet är en giltig ursäkt för syndiga handlingar och livsmönster.
12. OM DEN SISTA TIDEN
A) Jesu återkomst och de heligas uppståndelse
Vi påminner oss slutligen om vår Herre Jesu Kristi ord: ”Se, jag kommer snart.” Och med Anden och med bruden – till vilken vi räknar oss – säger vi: Amen, kom Herre Jesus.