Aposteln Paulus skriver i Galaterbrevet 4:4: ”Men när tiden var inne sände Gud sin Son, född av kvinna och ställd under lagen…” När tiden var inne, först då sände Gud sin Son till jorden, för att födas av jungfrun Maria och leva det liv som Adam och hans barn borde ha levt. När tiden var inne… Tiden för vad? Tiden för att de gammaltestamentliga profetiorna skulle uppfyllas. Vad var det som gjorde att tiden var inne just då (cirka år 2 eller 1 f.Kr.)? Gud vet.
Gamla testamentet är som bekant fullproppat av profetior om Israels Messias, dess kommande herdekung som för all framtid skulle regera i rättfärdighet från Davids tron. Dessa profetior kompletterar varandra och lyfter fram olika aspekter av Messias person och verk. De talar om hans ämbeten, hans födelseplats, hans ursprung och hans natur. Judarna på Jesu tid förstod måhända inte att samtliga dessa profetior åsyftade samma person – att profeten (5 Mos 18) var densamme som Davids ättling, Messias (2 Sam 7), och att båda dessa var densamme som Herrens lidande tjänare (Jes 53) – men när tiden var inne stod det klart för alla vars ögon Herren öppnade, att samtliga dessa löften pekade mot en och samme person. Ja, alla Guds löften, utan undantag, har i Jesus från Nasaret fått sitt ja (2 Kor 1:20).
Nedan följer ett antal av de profetior som behandlar den kommande Befriarens inkarnation och födelse. Läs dem och förundras över Guds plan, att vid den tidpunkt han av evighet bestämt, låta sin evige Son träda fram med räddning för Israel och ljus för hednafolken.
”Jag ska sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din avkomma och hennes avkomma. Han ska krossa ditt huvud och du ska hugga honom i hälen” (1 Mos 3:15).
”I din avkomma ska jordens alla folk bli välsignade” (1 Mos 22:18).
”Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom” (1 Mos 49:10).
”Jag ser honom, men inte nu, jag skådar honom, men inte nära. En stjärna stiger fram ur Jakob, en spira höjer sig ur Israel. Den krossar Moabs tinningar och slår ner alla söner till Set” (4 Mos 24:17).
”En profet lik mig ska Herren din Gud låta uppstå åt dig bland ditt folk, från dina bröder. Honom ska ni lyssna till” (5 Mos 18:15).
”När din tid är slut och du vilar hos dina fäder ska jag efter dig upphöja din avkomling som ska utgå ur ditt liv, och jag ska befästa hans kungadöme. Han ska bygga ett hus åt mitt namn, och jag ska befästa hans kungatron för evigt. Jag ska vara hans far och han ska vara min son” (2 Sam 7:12–14).
”Därför ska Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel” (Jes 7:14).
”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste” (Jes 9:6).
”Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt. Över honom ska Herrens Ande vila” (Jes 11:1–2).
”Men du, Betlehem Efrata som är så liten bland Juda tusenden, från dig ska det åt mig komma en som ska härska över Israel. Hans ursprung är före tiden, från evighetens dagar” (Mika 5:2).
”Och Herren som ni söker ska plötsligt komma till sitt tempel, förbundets sändebud som ni längtar efter. Se, han kommer, säger Herren Sebaot” (Mal 3:1).
Det här är spädbarnet i Betlehem: han är kvinnans och Abrahams avkomma, Juda härskare, Jakobs stjärna, den större profeten, Davids son, Immanuel, det vill säga Gud med oss, Underbar Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far och Fridsfurste, Ishais telning, över vilken Anden vilar, den evige härskaren, förbundets ängel, ja, Herren själv. Otaliga titlar från både Gamla och Nya testamentet kan adderas till denna lista. Den är ofullständig. Men han är för evigt fullkomlig, han som ”var till i Guds gestalt men inte räknade jämlikheten med Gud som segerbyte utan utgav sig själv och tog en tjänares gestalt och blev människan lik” (Fil 2:6–7).
”Hell Jesus utav Betlehem, hans dyra namn besjung!”
Nima Motallebzadeh,
Föreståndare, Jönköpings Baptistförsamling Berea